Vår resa till Rwanda och Kenya blev en oförglömlig upplevelse, fylld av starka intryck, fysiska utmaningar och historiska insikter!
Det var en resa vi länge hade haft på vår önskelista, men som på grund av pandemin och de långa bokningsprocesserna hade varit svår att genomföra. Men när vi till sist lyckades boka den här resan, kändes det som att en dröm gick i uppfyllelse.
Vi hade länge hört talas om möjligheten att komma nära de majestätiska bergsgorillorna, som lever i Uganda, Rwanda och Kongo, och valde att först undersöka tillgängligheten i Rwanda. Eftersom det endast finns plats för ett litet sällskap om åtta personer per dag och per gorillafamilj, är det avgörande att vara ute i god tid för att få plats på de föredragna datumen. Vi skickade vår förfrågan nästan ett år i förväg, och efter en lång väntan fick vi äntligen den glädjande nyheten att vi hade fått plats under våra önskade datum!
För flyget valde vi KLM, som erbjöd bra transferalternativ till ett rimligt pris. Resan gick via Amsterdam och vidare direkt till Kigali, Rwandas huvudstad.
I Kigali inledde vi vårt äventyr med en natt på Urban Boutique Hotel som ligger i det lugna kvarteret Kiyovu, en grön och välordnad del av staden, men ändå bara några minuter från centrum. Urban Boutique Hotell har 17 rum, inklusive 11 standardrum och 6 executive-sviter.
Vårt rum vi var stilrent och bekvämt – inget överdåd, men precis det man vill ha efter en lång resa: en skön säng, gott om utrymme, badrummet fräscht sedan var det de små detaljer som gjorde det hemtrevligt samt ett plus att uppkoppling mot wi-fi var snabbt!
Efter incheckning var det dags för middag och då Urbans egen restaurang, The Bistro fått bra recensioner bokade vi in oss där och blev glatt överraskade.
Vi beställde deras kycklingsizzler som serverades fräsande och smakrik, och förstod snabbt varför det var kockens specialitet. Efter middagen satt vi kvar en stund med varsitt glas vin och njöt av den vackra utsikten över staden medan solen sakta gick ned.
Frukosten morgonen efter var enkel men god – färska frukter, ägg på beställning, och starkt rwandiskt kaffe, sen var det dags att checka ut och bege oss vidare.
Vill du ha en upplevelse med personlig touch snarare än bara ett sovrum – särskilt om du bara är i Kigali en kort tid – är Urban Boutique Hotel ett riktigt bra val!
Höga berg och djupa dalar
Utanför hotellet stod vår guide som skulle ta oss vidare mot vårt boende under de nästkommande dagarna: Gorilla Mountain View Lodge, som låg cirka 2,5 timmar bort med bil från Kigali.
Vägen mot campen var vacker och gick genom små byar och högra berg. Något som verkligen slog oss var hur otroligt rent det var längs vägarna.
Detta fick vi sedan förklarat för oss av vår guide att en dag i månaden samlas alla i byn/staden och städar tillsammans. Det innefattar allt från sopning av gator, upplockning av skräp, tillsyn av träd och buskar etc.
Utöver det så försöker man även kontrollera all plast i landet och även om det fortfarande syns plast i många former som petflaskor och matförpackningar så ser man inga plastpåsar.
Vi blev även medvetna om detta när vi vid säkerhetskontrollen blev tillfrågade om vi hade några plastpåsar i våra handbagage, heja Rwanda!
Väl framme på lodgen blev vi varmt mottagna och visades till vår charmiga stuga. Vi packade upp våra väskor, men det fanns ingen tid att slöa då vi var tvungna att gå till middagen och sedan få en god natts sömn eftersom väckarklockan skulle ringa redan vid 06.00 morgonen därpå.
Mountain Gorilla View Lodge är belägen vid foten av Mount Karisimbi, nära ingången till Volcanoes National Park i Rwanda och har 30 rymliga stugor byggda i sten och halm, vilket ger en autentisk afrikansk känsla.
Varje stuga är utrustad med en öppen spis, en liten lounge med te- och kaffestation, en privat veranda med utsikt över Virunga-vulkanerna, samt ett eget badrum med dusch, toalett och gratis toalettartiklar.
Lodgen ligger på en höjd av cirka 2 500 meter över havet, vilket gav oss en perfekt möjlighet att påbörja vår acklimatisering inför de kommande dagarnas äventyr.
Höjdpunkten: Mötet med bergsgorillorna
Väntan på vårt möte med bergsgorillorna hade varit lång, men nu var det äntligen dags. Den morgonen var vi förväntansfulla, vi visste att detta skulle bli en fysisk och mental utmaning. Efter en tidig frukost hämtades vi av vår guide och kördes till en samlingspunkt där alla deltagare för dagens gorillaturer samlades. Där fick vi detaljerad information om hur dagen skulle bli.
Därefter begav vi oss ut på den täta djungelstigen, ledda av erfarna guider som noggrant hade förberett oss på alla eventualiteter. Vandringen var inte så krävande men vi kände ändå hur svetten pärlade i pannan när vi trängde oss fram genom det täta, fuktiga landskapet. Efter flera timmar av klättrande, genom buskar och ormslingrande stigar stötte vi på en familj om tolv bergsgorillor. Att få stå ansikte mot ansikte med dessa majestätiska varelser var inget annat än magiskt.
En av gorillorna, en imponerande silverback, närmade sig oss på bara några meters avstånd. Hans lugna, men ändå dominerande närvaro var en påminnelse om vilka kraftfulla djur dem är och hans blick kommer vi sent att glömma!
Efter honom så dök resten av hans flock upp ur djungeln, wow vilken känsla att få se dem på så nära håll!
Tiden vi fick vistas tillsammans med gorillorna var endast en timme men den timmen blev så mycket bättre än vi hade någonsin kunnat tro.
Vi fick även höra från våra guider att vårt möte med gorillorna ansågs som väldigt lyckad då gorillorna inte lämnade oss under hela tiden samt visade ett otroligt lugn med oss i sin närhet.
De vuxna honorna, de små gorillabebisarna, de trotsiga tonåringarna och den mäktiga silverbacken! Alla på så nära håll att vi kände oss som en del av deras flock och det blev nästan lite vemodigt att lämna dem.
Hur fantastiskt det än var måste jag erkänna att när silverbacken endast var ca 1 meter ifrån mig klappade hjärtat lite snabbare av rädsla men även fascination.
Väl tillbaka i lodgen blev det middag och långa gorillasamtal med de övriga hotellgästerna där några hade varit med om liknande upplevelser som vi och några som hade den biten kvar på sin resa.
Självklart pratade vi även länge om bergsgorillornas beskyddare, Dian Fossey författarinna till ”Gorillas in the Mist” som även 1988 filmatiserades med Sigourney Weaver i rollen som Fossey.
Filmen blev verkligen en väckarklocka för världen och bidrog starkt till internationellt stöd för bergsgorillornas överlevnad.
År 1967 grundade Dian forskningsstationen Karisoke Research Center, mitt i den frodiga regnskogen som även låg väldigt nära vår lodge och som vi besökte en eftermiddag.
Dian Fossey föddes 1932 i San Francisco och utbildade sig först till arbetsterapeut, men hennes hjärta drogs till djur och äventyr. På 1960-talet reste hon till Afrika – en resa som förändrade både hennes liv och framtiden för en hel art.
Tragiskt nog mördades hon 1985 i sin hydda i Karisoke, ett mord som än idag är ouppklarat.
Idag finns bara drygt 1 000 bergsgorillor kvar, men tack vare Dian Fosseys arbete, och de som fortsatt i hennes fotspår, har arten börjat återhämta sig. Hon visade att en människa kan göra en enorm skillnad – inte genom våld, utan genom närvaro, envishet och kärlek till livet.
Efter en trevlig middag blev det återigen en tidig kväll då vi behövde all vår kraft inför morgondagens tuffa bestigning!
Bestigningen av Bishtek-vulkanen: En Utmaning och En Belöning
En av de mest fysiskt krävande delarna av vår resa var bestigningen av Bishtek-vulkanen, som verkligen satte både vår uthållighet och vilja på prov.
Bishtek-vulkanen, som reser sig 3 711 meter över havet, är en av de mest imponerande vulkanerna i Volcanoes National Park, och för oss var det inte bara en vandring – det var en riktig utmaning.
Stigningen började i en tät, fuktig regnskog där marken var lerig och hal. Vi hade blivit informerade om att vi skulle vara förberedda på en lång och ansträngande vandring, och vi blev utrustade med vandringspinnar för att underlätta vår framfart.
Trots att vi var förberedda på att vandringen skulle bli tuff så blev det ändå ett uppvaknande särskilt för mig, som inte är van vid att bestiga så höga höjder och det blev en riktig fysisk prövning.
Luften blev tunnare ju högre vi kom, och varje steg kändes tyngre än det föregående. Som tur var hade vi vår guide och lokala bärare med oss, som inte bara var vältränade för denna typ av terräng utan också oerhört stödjande och hjälpsamma.
Min bärare såg genast när jag behövde extra hjälp för att hjälpa mig uppför de brantaste och mest utmanande partierna av berget, vilket gav mig det mod och den energi jag behövde för att fortsätta.
Det var inte bara den fysiska ansträngningen som var påfrestande, utan också själva terrängen. Vissa delar av vandringen var så branta att det kändes som om vi klättrade mer än vi vandrade. Stundtals var vi tvungna att använda händerna för att få ett bra fotfäste, och varje steg kändes som en mini-seger. Det var en mycket utmanande upplevelse, men det var också något vi alla visste var en del av den totala belöningen – den otroliga utsikten vi skulle få.
Efter flera timmar av intensiva ansträngningar nådde vi slutligen toppen av vulkanen! Stolta såg vi ut över den grönskande Rwandiska landsbygden och vulkanens vackra sjö. Vi satt där en stund, lätt andfådda men med en känsla av att våra ansträngningar varit värda varenda steg.
Att få uppleva den här bestigningen var inte bara en fysisk prestation – det var också en mental och emotionell resa. Stort tack också de lokala guiderna och bärarna, vars erfarenheter och kunskap om bergen gjorde hela äventyret något lättare.
Denna bestigning av Bishtek-vulkanen kommer för alltid att vara ett fantastiskt minne och vetskapen om att man kan lyckas även fast det i alla fall för mig var en stor fysisk utmaning (med knäproblem) betyder stort! Ett extra plus såklart också för den panoramautsikt vi fick som belöning – den var verkligen värd varje droppe svett.
Kigali: En stark historielektion
Efter de intensiva naturupplevelserna styrde vi kosan mot Kigali för att få en djupare inblick i landets tragiska historia. Rwanda är ett land präglat av ett av de mest tragiska folkmorden i modern tid, och vi kände att det var viktigt att förstå bakgrunden och arvet från denna mörka period.
Vi besökte Kigali Genocide Memorial, en plats som på ett gripande sätt berättar om folkmordet 1994 och de miljontals liv som gick förlorade.
Vi gick långsamt genom minneshuset och fick ta del av gripande berättelser om offer och överlevande. Det var svårt att inte känna en djup sorg och respekt för allt landet hade genomlidit.
En annan plats vi besökte var det berömda Hotel Rwanda, som egentligen heter Milles Collines Hotel och var en fristad för många under folkmordet och nu är en symbol för både mod och hopp. Det var en känsla av vördnad och respekt för de människor som kämpade för att överleva och rädda andra.
Sol, bad och oväntade möten på Diani Beach
Efter de intensiva upplevelserna i Rwanda var vi tacksamma för att få avsluta vår resa med några dagar av sol, avkoppling och natursköna stränder i Kenya.
Vi flög till Mombasa, där vi hälsades välkomna av det varma klimatet.
Vår bas under de sista dagarna av vår resa var Leopard Beach Resort & Spa i Kenya som verkligen är tropisk oas!
Beläget vid den kritvita stranden i Diani – ofta kallad en av Afrikas vackraste – vilar resorten inbäddad bland svajande palmer och vackra trädgårdar. Här möts man av Indiska oceanens glittrande vatten och varma kritvita stränder.
Hotellet har 198 rum med allt från mysiga standardrum till eleganta villor med privata trädgårdar och havsutsikt. Varje rum är smakfullt inrett och utrustat med moderna bekvämligheter, men det som verkligen gör skillnad är detaljerna – som den egna verandan där du kan njuta av soluppgången med en kopp nybryggt kaffe.
Under hela vår resa skulle jag vilja påstå att den röda tråden varit alla de olika aporna vi haft omkring oss. Dessa härliga varelser som både kan vara otroligt söta men samtidigt också väldigt respektingivande!
Från bergsgorillor i Rwanda till Verveta apor (blue ball monkey), Colobus och Babianer i Kenya!
Vår resa genom Rwanda och Kenya var en unik blandning av oförglömliga möten med djur, tuffa fysiska utmaningar och en stark påminnelse om historiens betydelse. Från de grönskande bergen i Rwanda till de soliga stränderna i Kenya var det en resa som inte bara gav oss natursköna vyer, utan också en djupare förståelse för både människors och djurs kamp för överlevnad, hopp och försoning.
Detta var en resa vi sent kommer att glömma och som för alltid kommer att vara en del av vårt hjärta.
Text och bild: Victoria & Donald Larsson