Jämställda inkomster ger jämställda pensioner

Den allmänna pensionens pensionsgap mellan könen minskar och är idag 20 procent. Pensionsgapet är en avspegling av inkomstskillnader under förvärvslivet. Det finns flera möjliga åtgärder för att minska pensionsgapet men i princip alla skulle leda till minskad koppling mellan arbete och pension.

Källa: Pensionsmyndigheten Foto: Antoni Shkraba

 

Pensionsgapet mellan könen i det allmänna pensionssystemet är 20 procent. Det finns möjligheter att minska det pensionsgapet. Flera av sådana åtgärder innebär avsteg från livsinkomstprincipen, det vill säga principen om att pensionen grundar sig på en persons förvärvsinkomster under livet. Ju fler och större utjämningar av pensionerna som införs, desto mer går pensionssystemet mot en baspension där alla får ett bestämt pensionsbelopp som inte grundas på vare sig inbetalda pensionsavgifter eller inkomster. En sådan utveckling skulle strida mot lagstiftarens avsikter med pensionsreformen som genomfördes under 1990-talet. I genomsnitt har kvinnor lägre pensioner än män. Denna inkomstskillnad brukar benämnas pensionsgapet. Pensionsgapet beror framför allt på skillnader i inkomster under arbetslivet; kvinnor har i genomsnitt lägre lön och lägre arbetsutbud än män. Det är exempelvis en större andel kvinnor som arbetar deltid. Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män sett till taxerad förvärvsinkomst är nästan 20 procent. När det gäller den allmänna pensionen har pensionsgapet mellan könen minskat över tid och ligger idag på 20 procent . Ser man till gapet i disponibel inkomst hos kvinnor och män som har tagit ut pension är detta dock nästan 30 procent (2019) och har legat i princip oförändrad sedan 90- talet, vilket bland annat förklaras av att tjänstepensioner, arbetsinkomster och kapitalinkomster har ökat sin andel av de totala inkomsterna för pensionärer. Dessa inkomstslag ökar alltså gapet. Studier visar att inkomstskillnaderna mellan könen visserligen minskar över tid men att kvinnors arbetsinkomster under livet förväntas bli tydligt lägre än mäns även för de yngre årskullar som just klivit in på arbetsmarknaden. Och även om vi fick ett jämställt arbetsliv imorgon, med lika inkomster för män och kvinnor, skulle det ta ytterligare 40 till 50 år innan nybeviljade pensioner blir jämställda. Om lagstiftaren vill ha jämnare pensioner mellan män och kvinnor i närtid behöver således åtgärder vidtas. Sådana utjämnande åtgärder innebär i praktiken nästan alltid avsteg från livsinkomstprincipen, det vill säga principen om att pensionen grundar sig på en persons förvärvsinkomster under livet. Det finns redan i dagsläget inslag i det allmänna pensionssystemet som jämnar ut pensionerna mellan könen: könsneutrala delningstal, pensionsgrundande belopp, garantipension och bostadstillägg (grundskydd), inkomstpensionstillägg samt möjlighet att välja överföring av premiepensionsrätter och efterlevandeskydd för premiepension. I rapporten redogör vi kortfattat för ytterligare möjliga åtgärder som delvis förekommer i den allmänna debatten för att, inom ramen för pensionssystemet, minska pensionsgapet: – höja grundskyddet, – sänka förskottsräntan, – förändra och/eller införa nya pensionsgrundande belopp. Sammanfattning – utöka möjlighet till överföring av premiepensionsrätter till att även omfatta sammanboende, – införa möjlighet att dela pensionsrätter för inkomstpensionen, – införa möjlighet att välja efterlevandeskydd för inkomstpensionen. Pensionsmyndigheten avser att i en senare rapport återkomma med analys av de nämnda åtgärderna när det gäller bland annat effekter på pensionsgapet, påverkan på arbetsutbudet, påverkan på livsinkomstprincipen och kostnad för statens budget. Om lagstiftaren väljer att utreda åtgärder för mer jämställda pensioner bör man enligt Pensionsmyndighetens uppfattning inledningsvis definiera vad som är tillräckligt jämställda pensioner. Helt jämställda pensioner i form av samma genomsnittliga allmänna pension för män och kvinnor lär sannolikt inte kunna inträffa utan att man inför en ren baspension till alla – och då kvarstår fortfarande könsskillnader i andra inkomstslag, till exempel inom tjänstepensionerna. En annan relevant fråga för lagstiftaren är vilket problem som ska åtgärdas. För att motivera reformer, som ofta är kostsamma eller riskerar att medföra andra negativa konsekvenser, är det relevant att formulera problemen utöver de som är förknippade med låga pensioner hos kvinnor. Om problemet med ojämställda pensioner främst avser att de (kvinnor) med lägst pensioner har för låga pensioner, är en lösning, eller hantering, att höja grundskyddet. Pensionsmyndigheten konstaterar också i rapporten att det finns andra grupper i samhället som har och kommer att få olika nivåer på pensionen. Kan utjämning mellan könen motiveras, framför till exempel utjämning mellan arbetare och tjänstemän? Det leder tillbaks till knäckfrågan: bör pensionssystemet (fortsatt) vila på livsinkomstprincipen eller på principer med mer generellt lika pensioner för alla? Pensionsmyndigheten anser att den frågan bör finnas med när frågan om mer jämställda pensioner diskuteras.