Det är av stor vikt att alla aktörer är med i den omställning som komma skall för att vi ska lyckas vända den negativa utveckling som pågått när det kommer till klimatet. Företag, privatpersoner, politiker och såklart myndigheter.

Myndigheterna kan man tycka borde ligga i framkant när det kommer till klimatanpassning. Men är det så? För att ge ett svar på den frågeställningen har vi kikat lite på SMHI:s rapport ”Myndigheters arbete med klimatanpassning 2019” som presenterades under våren. 
Till att börja med kan vi konstatera att anledningen till att just SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, har presenterat detta är att de är en expertmyndighet under Miljödepartementet som ser hela samhället som sina ”kunder”; privatpersoner, myndigheter, politiker, forskare och företag. Alltså inget konstigt att rapporten kommer från dem och att det är myndigheter som nagelfars. Myndigheterna ska nämligen även redovisa sitt arbete med klimatanpassning till SMHI 
Förordning om myndigheters klimatanpassningsarbete antogs av regeringen i juni 2018 och trädde i kraft 1 januari 2019. Den fastställer att 32 nationella myndigheter och samtliga 21 länsstyrelser ska, inom sina ansvarsområden och inom ramen för sina uppdrag, initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning. 
I stora penseldrag innebär det att myndigheterna varje år måste redovisa hur arbetet med klimatanpassning fortskrider. SMHI:s roll är att ge myndigheterna stöd och att analysera myndigheternas arbete. Rapporten vi har kikat på är ett resultat av den analys som gjorts. 
Syftet med analysen är att besvara följande frågor: 
• Hur har myndigheterna som omfattas av förordningen utfört de uppdrag som anges i förordningen? 
• I vilken utsträckning arbetar myndigheterna enligt prioriteringar och principer i Nationell strategi för klimatanpassning? 
• Vilka risker, möjligheter och åtgärder har myndigheterna identifierat och prioriterat? 
• Vilka hinder och behov har myndigheterna identifierat i sitt arbete med klimatanpassning? 
 
På sikt är tanken att med denna redovisning att få kunskapen som krävs för ordentliga uppföljningar om hur myndigheterna faktiskt bidrar till att minska effekterna av klimatförändringarna. Det kommer bland annat att underlättas tack vare de sökbara databaser där de medverkande myndigheterna kan hitta sådant som underlättar samverkan. 
Grunden för detta ligger i det webbaserade redovisningssystem som SMHI utvecklade under 2019 och som går under namnen Klira och som används för att följa upp myndigheternas klimatanpassning. 
Klira innehåller frågor som kan besvaras med ett ja, nej delvis. Det går också att lämna kompletterande uppgifter i frisvarsfält. 
Efter samråd med myndigheterna kommer SMHI att göra en översyn av Klira för att förtydliga oklarheter och utveckla frågorna så att det på sikt blir möjligt att följa upp effekterna av myndigheternas arbete. Dessutom rekommenderas följande som nästa steg i arbetet: 
• SMHI bör fortsätta sitt stödjande arbete för att underlätta myndigheternas implementering av förordningen om myndigheters klimatanpassningsarbete. 
• SMHI bör fortsätta att erbjuda möjligheter till samverkan och erfarenhetsutbyte för myndigheterna, till exempel inom ramen för Myndighetsnätverket för klimatanpassning. 
• SMHI bör fortsätta att arbeta för att kunna följa upp effekterna av klimatanpassningsarbetet på Sveriges sårbarhet. 
• SMHI bör utveckla och tillgängliggöra sökfunktioner i Klira, i syfte att underlätta samverkan mellan myndigheterna. 
• Myndighetsnätverket för klimatanpassning bör fortsätta sitt arbete med att ta fram och samordna kunskapsunderlag, både för att höja kapaciteten hos deltagande myndigheter och för att underlätta klimatanpassningsarbetet hos andra aktörer i samhället. 
• Regeringen bör överväga om klimatanpassningsförordningen kan förtydligas med avseende på vad klimat- och sårbarhetsanalysen ska omfatta samt hur myndighetsmålen ska formuleras. 
• Regeringen bör överväga hur Upphandlingsmyndigheten kan engageras i arbetet med att ta fram stöd för hur myndigheterna kan ta hänsyn till klimatanpassning i upphandling. 
• Regeringen bör överväga att i lagstiftning förtydliga kommunernas roll i arbetet med klimatanpassning. 
 

Klimatanpassningen är igång

Rapporten visar att myndigheterna i stor utsträckning arbetar med klimatanpassning enligt regeringens förordning.  De flesta har tagit fram en klimat- och sårbarhetsanalys för hela eller delar av sina verksamheter och det finns oftast handlingsplaner för arbetet. Så här säger Åsa Sjöström, Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI:
”En del myndigheter har arbetat med klimatanpassning under en lång tid, medan många just har startat. Men vår sammanställning visar att alla är igång och det pågår en mängd aktiviteter. Vi kan se att myndigheterna gemensamt kan börja erbjuda ett brett stöd till samhället, exempelvis i form av kunskapsunderlag och tydligare vägledningar.”
Andra viktiga åtgärder inom myndigheterna är bland annat att se över hur lagstiftning tillämpas, att granska fysisk planering och att bygga upp bättre beredskap för att hantera klimatrelaterade olyckor. Det kan också handla om att integrera klimatanpassning i myndighetens ordinarie verksamheter och utöka samarbeten med andra myndigheter.
 

Fortsatt arbete behövs för Sveriges klimatanpassning

Myndigheterna arbetar med många olika klimatrisker, exempelvis översvämningar, ras, skred, erosion, höga temperaturer, biologiska och ekologiska effekter och brist i vattenförsörjningen. Men även om arbetet pågår finns det mycket kvar att göra. De största hindren som myndigheterna anger är bristande resurser och kunskapsunderlag, otydlig lagstiftning och ansvarsfördelning.
Sammanställningen av myndigheternas klimatanpassning är den första i ordningen och kommer hädanefter att göras varje år. 
Karin Hjerpe, Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI, kommenterar rapporten så här:
”Redovisningen syftar långsiktigt till att förbättra Sveriges klimatanpassning och från SMHI kommer vi fortsättningsvis att stödja myndigheterna i arbetet. Ett viktigt mervärde med rapporteringen är att allt samlas i en databas där myndigheterna kan hitta information som underlättar samverkan och erfarenhetsutbyte.”