På senare tid har en rad skandaler uppdagats där det visat sig hur anställda på statliga myndigheter privatsurfat under större delen av sin arbetstid. En ny studie från Uppsala universitet visar nu hur tidsspill av detta slag inte behöver handla om olydiga medarbetare som inte sköter sitt arbete. Många kontorsanställda har helt enkelt för få arbetsuppgifter för att fylla en hel arbetsdag.
Studien, som publiceras i tidskriften Arbetsmarknad & Arbetsliv, ger en bredare bild av internetsurfandet än vad som framkommit i samhällsdebatten: Att en stor andel maskar på jobbet genom att privatsurfa på nätet under arbetstid. Enligt internationella studier spenderar nämligen den genomsnittlige kontorsarbetaren 1-3 timmar per arbetsdag åt icke-arbetsrelaterade aktiviteter. Den nu publicerade studien bygger på intervjuer med ett fyrtiotal personer som ägnar minst hälften av sin arbetstid åt betald sysslolöshet, så kallat ”tomt arbete”.
– I tidigare studier har man tagit för givet att tomt arbete har med olydnad eller ”maskning” att göra. Men mina resultat tyder på att en ineffektiv organisation kan vara en väl så viktig förklaring, säger Roland Paulsen, doktorand i sociologi vid Uppsala universitet.
Särskilt i de mer privilegierade yrkesgrupperna visade sig tomt arbete kunna uppstå på grund av brist på arbetsuppgifter. När arbetet bygger på expertis av olika slag är insynen i arbetsprocessen ofta dålig. Detta ger den anställde svängrum att dra ut på arbetet om så önskas. Men det innebär också att det på ledningsnivå kan vara svårt att ställa adekvata krav på hur lång tid ett visst arbete bör ta. I vissa fall leder detta till att den anställde får betydligt mer tid på sig än vad som egentligen behövs.
Bland intervjupersonerna upplevs detta på olika sätt. Vissa är mycket nöjda med att ha tid över åt privata aktiviteter. Andra upplever stor leda i alltför mycket tomt arbete. I vissa fall kan ledan förvandlas till fall av boreout: ett apatiskt tillstånd i vilket den anställde upplever sitt arbete som meningslöst.
– Det paradoxala i denna situation är att det kan vara svårt att bryta mönstret. Att tala klarspråk med chefen och be om fler arbetsuppgifter kan både sätta social status och anställning på spel eftersom den tidigare underprestationen då avslöjas, säger Roland Paulsen.